Danska militären valde samma svansmotorförsedda deltavinge till sitt obemannade spaningsflyg som sina svenska kolleger.

Kallad Tornfalken premiärflög detta underrättelseredskap förra hösten inför den samlade danska pressen. Som inte förstod bättre än att börja undra om det verkligen skulle vara så mycket buller och bång från ett spionflyg? Frågan var inte relevant, fick de veta efter att locket för öronen från smällen av startkatapulten släppt, och det påträngande tvåtaktsmotorbullret ersatts av prasslet från landningsfallskärmen. Normal operationshöjd är 3 000 meter, varifrån farkosten varken syns eller hörs från marken. Vilket inte hindrar Tornfalken att med sina skarpa video/IR-ögon se allt av militärt intresse på marken, även genom moln.

Liksom i Sverige, där samma farkost kallas Ugglan, var upphandlingen av Danmarks första fullskaliga UAV-system kontroversiell. Liksom här fanns en falang som hävdade att det enda vettiga vore att satsa på något mer kapabelt och framförallt stridsprovat. Det som talade för Tornfalken var förutom ett relativt lågt pris att den opererar oberoende av flygfält. Med lågt pris menas här 400 miljoner kronor för de första tolv flygmaskinerna inklusive katapulter, fjärrstyranläggningar och bildmottagningsstationer, samt ett följandepris för enbart flygmaskiner på 10 miljoner styck.

Att man för denna struntsumma inte kunde få radar ombord också, vilket det faktiskt upplystes på pressvisningen att man från början specificerat, det får man ju förstå?

/MACH