2004 slutade i otänkbar tragedi. 2005 börjar på sämsta tänkbara sätt.
För alla de tusentals liv som släckts på bara några få timmar finns ingen tröst. Inte för de som förlorat sina anhöriga, vänner, föräldrar eller barn.
Det är med tungt hjärta man konstaterar hur bräckliga våra liv ändå är.

Vi kommer att gå vidare under 2005 med detta hemska minne. Så småningom kommer vi som inte drabbats att glömma det som hänt och åter bearbeta det som finns i vårt dagliga liv. Gnället över för höga avgifter och ogynnsamma beslut. Stånkandet över omöjliga regler. Oron för framtidens utveckling inom flyget. Allt detta som ter sig en smula futtigt idag.

Jag hoppas att 2005 kommer att ge oss några glädjeämnen.
Krister Lundberg