Sverige behöver företag, sådana som kan sysselsätta människor och leverera en gnutta skattepengar till sjukvården och ålderdomshemmen. Vad har då detta med flyg att göra?

En gång i tiden, för sisådär 2-3 år sedan, hade vi i detta avlånga land ett regelverk för flyget som kallades BCL, Bestämmelser för Civil Luftfart.

Under dessa tider hade man i sann pionjäranda tillsett att flygverksamhet kunde bedrivas i mindre omfattning med t.ex. en Piper Super Cub. Företaget kunde bestå av en pilot och hans flygetyg vilket han "hyrde" ut för diverse ändamål, övervakning av renar, luftledningsinspektioner eller andra spännande flyguppdrag på låg höjd.

Sedan kom JAR, eller rättare, strax innan JAR kom byråkrati och storbolagsinställsamhet (härligt med svenska språket - lååånga ord!).

Helt plötsligt blev det nödvändigt för ett litet bolag, som SuperCub flygarens, att anställa en hel hoper människor som skulle sitta på marken och glo medan den stackars piloten var ute och flög. Inkomsten från flygningen skulle nu bära tre eller fyra personers heltidslöner, betala för flygplanet samt förhoppningsvis ge någon avkastning till ägaren i form av pensionssäkring.

I säkerhetens tecken (?) ställer man ohemula krav på en enskild entreprenörs driftighet. Till vilken nytta kan man fråga sig. Måste alla flygverksamheter bestå av turbopropflygande posttransportörer eller ännu hellre lågprisbolag med orimliga biljettpriser - hur ska det gå runt på de annonserade 195 kronorna ?

Vilken logisk förklaring finns det till att kräva att ett bolag, á la Super Cub operatören, skall ha heltidsanställd personal där han lika gärna kunde köpa tiden från en som servade flera bolag ? Det är ungefär som att kräva att en lastbilsåkare anställer 3 man för reparation, administration och kontroll av färdskrivare, till ett stycke lastbil.

Nähä. Här krävs en rejäl flotta, gärna med jetflygplan och med samma destinationer som sju andra bolag - till ett pris som knappt betalar för avisningsvätskan.

Sanningen måste vara att luftfartsmyndigheterna bara bryr sig om stora bolag, mindre "bruksflygare" är alltför obekväma, och inte tillräckligt lönsamma för myndigheten.

Om näringslivet i övrigt såg likadant ut skulle bara de stora företagen överleva. Görans kiosk fick ge vika för Pressbyråkonglomeratet, Jannes bilverkstad för märkesverkstaden o.s.v. Hur skulle vårt lilla land se ut
då ? Vari ligger möjligheten att starta något från grunden för att bygga upp det till ett välmående företag på ett HÄLSOSAMT sätt ?

Här skall icke propageras för något visst flygbolag, men ni kanske förstår om jag säger misslyckade charter och lågprisflygare under 2000-talet. Säkerligen hade dessa all den personal som krävs för drifttillstånd - men hur mycket gagnade det samhället ? Vad tyckte passagerarna som inte kom hem från semestern - eller de som bokat den "billiga" resan till moderns begravning ?

Vem bryr sig om idéen är bra, bara powerpointpresentationen och namnuppställningen i bolaget ser bra ut. Kanske var det för mycket vilda västern förr (svårt att tro att det var värre då än nu) eller var det för låg säkerhet i verksamheterna ?

Byråkrati har invaderat flygverksamheten - inte bara för det lilla flygföretaget som vill spana på elledningar, utan rent generellt. Den som försökt ta sig in på Bromma har kanske märkt att Fort Knox fått en värdig motståndare i kampen om säkerhetsguldet.

Om detta skall jag dryfta vid ett senare tillfälle, för situationen är orimligt skev ute vid landets flygplatser.

/KL