Gångna helgen avverkades en av årets höjdpunkter i sverige - EAA fly-in på Barkarby. Som vanligt var där en hel del udda och vanliga fåglar att vila ögonen på, och kanske får man där också en fingervisning till småflygets framtid rent tekniskt, men även praktiskt.

Vad menar jag med detta ? Jo, visserligen är EAA fly-inet ämnat för hembyggen till stor del, men den största delen besökare är normalklassade flygplan av olika sorter. Till det anländer alltid en mängd UL-maskiner, farligt lika "riktiga" flygplan, men ändå inte riktigt rumsrena alla gånger.

På fly-inet blandas gammalt och nytt, och det är påtagligt uppenbart hur gammalmodigt flyget är i genomsnitt. I den ena änden av spektrat finner vi det allra senaste inom allmänflyget, en glascockpitförsedd plastmaskin med dieselmotor. I den andra finner vi en gammal bekanting, Piper Cherokee - uppsnofsad med senaste avionik, läderklädsel och tjusig lack, men i grunden en gammalmodig konstruktion. Till och med det nya är alltså gammalt i vissa fall.

Sedan har vi UL-sidan, eller är det vanliga flygplan ? Det är stört när omöjligt att se skillnad på en "normal" flygmaskin och en modern UL byggd i plåt. De gamla maskinerna är omsprungna i prestanda och ekonomi inte bara av den senaste heta plastbakelsen utan i allra högsta grad av modern UL-teknologi.

Intressant nog är det bara två tillverkare (eller deras representanter) som ser någon poäng i att visa upp sig på fly-inet. Detta säger kanske något om marknaden i sverige - den är försvinnande liten. Plastbakelseleverantören Diamond Aircraft glädjer sig åt 100%-iga marknadsandelar i större delen av skandinavien. Visserligen är det inte många flygplan, 11 stycken under 2003, men marknadsandelen är svår att överträffa. Totalt har man dock ordrar och leveranser av 1000 flygplan registrerade och fabrikerna går för högtryck ! Man undrar dock vart Cirrus, Cessna, Mooney, Raytheon, Lancair och Socata håller hus.

En promenad utmed flightline indikerar läget. Ålderstigna järn från Piper, Cessna, Mooney och något fåtal andra blandar sig med AN-2, yak:ar och hemsnickrade modeller såsom Jodel, Lancair, Glasair, Europa och dylikt.

Vi måste helt enkelt vara fattiga i sverige. Visserligen kostar ett hemsnickeri en rejäl slant, men 2-3 miljoner får man ett antal flygplan för till skillnad från de certifierade varianterna, där man i bästa fall får ett. Oslo flygklubb köpte två Diamond Star och väntar på en tredje. I Stockholm finns ännu ingen.

/KL