|
|||||||||||
|
Ledaren - V31 2003
|
|||||||||||
|
|
USA har alltid varit det stora landet vad gäller flyg, både vad avser mängden befintliga flygplan som mängden som produceras. Dessutom har de styrt utvecklingen av nya flygplan genom sina absurda ersättningsregler vid olyckor och annat. Mycket av den utveckling vi ser idag kommer också från USA, men det ligger en hund begraven ! Europa har konstruerat och producerat en uppsjö maskiner som lyckats hjälpligt på de inhemska marknaderna och till viss del i USA. Dock har man aldrig nått produktionsantal som i USA, inte ens under det glada 70-talet, när Piper, Cessna, Beech och Mooney producerade för allt vad tygen höll. Det mest framgångsrika Europeiska lätta flygplanet torde vara Socatas TB-serie, vilken iallafall uppnått en viss status och således icke är helt okänt. Okänt däremot är nog Ruschmeyer R90-230, kanske också för många européer, det byggdes bara 25 st. Trots detta, ligger Ruschmeyers utveckling av R90 till grund för mycket av den teknologi som används för att konstruera, bygga och certifiera moderna kompositflygplan - i USA. En modern plastkärra byggs för att tåla 26g vid en krasch, och det handlar om att skydda de åkande så gott det går. Därför gör man som i bilindustrin och konstruerar en kraschtålig passagerarstruktur och låter omkringliggande strukturer ta upp smällarna. Gissa vilka biltillverkare man sneglat på - inte är det Chevrolet och Chrysler iallafall ... FAA skickade också en delegation till Europa inför certifieringen av R90 för att lära sig av LBA (Tysklands luftis) och Ruschmeyer hur det skulle gå till. På motorsidan ser vi idag en stark utveckling av nya flygmotorer för det lätta flyget. Rotax var något av pionjärer med sin 912:a och det var inte amerikaner som ritade dem. Nu finns två certifierade dieslar, båda från Europa och de amerikanska motsvarigheterna från Lycoming och Continental låter vänta på sig - faktum är att de verkar döda. Men, ovannämnda Ruschmeyer lyckades ju inte, vilket ju de amerikanska företagen Cirrus och Lancair gjort, med pengar från bl.a. Malaysia. Här har vi något av den springande punkten. För att lyckas måste man lyckas i USA, och för att göra det måste man komma från USA. Diamond bygger maskiner i Canada, det är nära nog. Chris Heinz - konstruktör av Robin-modeller (HR-200 t.ex.) och senare CH2000 bygger också sina maskiner i Canada. Ruschmeyer heter numera Solaris och ser ut att vara ett amerikanskt företag, men, maskinerna byggs i Polen och Direktören för Solaris Aviation heter Bernt och bor i Tyskland. Han bryter också trovärdigt på tysk-engelska. Extra Aircraft har "ombildats" och är amerikanskt, men produktionen sker i Europa. Det är inte bara inom allmänflyget man har ett amerikanskt företag som front. Piaggio gör likadant med sin Avanti, Dassault bygger och levererar Falcon 2000 via USA. USA är alltjämt flygets land - men utan Europa skulle det inte hända mycket. Vi som bor i Europa borde göra bäst i att snegla på det vi själva producerar och hittar på - för det kommer småningom krypande från andra sidan atlanten.
Krister Lundberg |
|
|||||||||
| Copyright Mach 2003 - 2004 |
KLweb | ||||||||||
|
Sidan skapad 28
juli 2003
|
|||||||||||