Flyget 100 år! Har det undgått någon att vi firar ett hundra år av människans seger över luften? Till och med i public-service företag uppmärksammas detta faktum, häromkvällen på bästa sändningstid. En eloge till programplanerarna och TACK!

Är det någonting flyget som företeelse behöver så är det positiv propaganda. Runtom i landet och världen funderar en liten del av jordens befolkning på hur de ska kunna fortsätta med sitt intresse, sin passion, sin lidelse, att få flyga, fritt, utan fast förankring till jorden och utan begränsning.

En större del av jordens befolkning nyttjar det som måste vara 1900-talets största bedrift. Från bomullsklädda spjälstaket med tveksam flygförmåga till passagerarflygplan som transporterar 300 personer i luftkonditionerad komfort på höjder där människan inte skulle överleva mer än ett fåtal sekunder utan aluminiumtubens beskydd.

För den större massan utgör flyget en transportmöjlighet till semesterorter och affärsmöten utan tanke på hur det går till eller hur det känns att verkligen flyga. För handen på hjärtat är upplevelsen av flygning inte särskilt påtaglig i en Boeing eller Airbus.

Nä det verkliga flyget, det som inspirerar människor, det som fångar känslan, den oförklarliga drogen, finns bland det lätta flyget. Att spänna fast sig i en trång liten maskin som vibrerar och förmedlar kontakten med luften via styrorgan - inte konstgjort via dator - däri ligger flygets sanna upplevelse.

Just denna känsla beskrevs på ett förträffligt sätt i programmen på tv häromkvällen. Passionen att flyga, aatt kasta sig fri från jordliga åtaganden.

Samtidigt grumlas glädjen av flyget med den bistra verklighet vi lever i. Den grå massan har oftast inte fått uppleva känslan i ett riktigt flygplan och detta hotar dess existens. Det handlar till slut om flygplatser, en nödvändighet för att människan skall få uppleva känslan, få känna sig fri och obegränsad. I denna stund hotas det lätta flyget av en framtida brist på flygplatser och begränsningar i flygtid.
Kanske beror det på männen, vi som är i majoritet bland flygare och inte lyckats förmedla vår njutning till kvinnorna - vad vet jag, hur som helst är det få fritidssysselsättningar som är så "manliga" som flyget. Tänk efter själva, hur många kvinnliga piloter känner ni ?

Som piloter och flygare eller aviatörer måste vi jobba med att förmedla denna fantastiska gåva till en större del av jordens befolkning, och då talar jag inte om tuben till semesterparadiset, annars förlorar vi snart en frihet som blir svår att återta.

Uppmaning, inspirera dina nära och bekanta, ge dem aen julklapp med känsla, den varar längre än materiell glädje.

GOD JUL
Krister Lundberg