MACH-fotografen Stefan Bjärkemark råkade vara på Arlanda när SE-LSF, en Saab 2000 från SAS Commuter, klockan 10.55 den 8/10-99 taxade in i den 35 ton tunga porten till Hangar 1 med två tekniker i cockpit. Stefans bilder bekräftar att vänster vinge träffat först och att höger propeller stod stilla när även den bet i plåten. Flygplanet hade samma morgon gjort en tur-och-retur till Skellefteå. Avsikten med förflyttningen från uppställningsplats G 141 på rampen till hangarområdet var att åtgärda en anmärkning gällande hjulbromsarna före nästa flygning, som skulle gå till Berlin senare på dagen.
"Flygplanet var ordentligt mosat", berättar Stefan, "men cockpit hade på något sätt lossnat från resten av kroppen och fallit mot marken förvånansvärt intakt. Kanske var det detta som räddade dem som var ombord från ett ännu värre öde?" Teknikerna som taxade planet fick skärsår och fördes till sjukhus med ambulans. Några andra personskador rapporterades inte.
"Anmärkningen som teknikerna skulle åtgärda var inte av sådan art att SE-LSF inte kunnat genomföra dagens flygprogram", berättar Kjell Sundström på SAS Commuter i Stockholm. "Men luckan i schemat mellan Skellefteå- och Berlinflygningarna var lämplig att använda för service."
SE-LSF har serienummer 053 och levererades fabriksny till SAS Commuter den 9/1-98 som bolagets femte och näst sista Saab 2000, leasad från tillverkaren. Den fick namnet Eir Viking.
SAS Commuter kör Saabarna i snitt 10 leggar per dag under högtrafik och loggar mellan 2.400 och 2.500 flygtimmar per år och maskin. Eir Viking hade vid olyckstillfället 4.283 flygtimmar och 4.817 landningar. Den genomgick C-check (görs var 3.000:e timme) hos Saab i Linköping 19 mars i år vid mätarställningen 2.944 flygtimmar. Utnyttjandegraden på SE-LSF har sedan den togs i trafik varit 7 flygtimmar respektive 7,8 landningar per dag.
I ett separat avtal har SAS Commuter även handlat upp det tekniska underhållet från tillverkaren, och det var Saabs tekniker som satt i flygplanet vid olyckstillfället.
Saabarna är en övergångslösning i väntan på leverans av SAS Commuters nya flygplan, Dash 8-400. Den första Dashen kommer i april 2000 och i samma veva börjar utfasningen av de svenska maskinerna.
Som ersättning för den havererade SE-LSF hade SAS Commuter hoppats att få överta ett kontrakt på ett likadant flygplan som stod overksamt i väntan på betalning från en kund som hade svårt att få fram pengar. Men så blev det inte.
"Saab 2000, som inte längre tillverkas, har blivit populär", konstaterar Kjell Sundström. "Saab får bättre betalt för maskinerna nu än när de var nya."
Produktionsbortfallet efter SE-LSF ersätts istället genom att omdisponera annan kapacitet inom SAS, företrädesvis F.28 från dotterbolaget Air Botnia.
"Saaben är snabb och har lång räckvidd och kan bara ersättas med jet på flygningar där slottiderna är kritiska, som här på Arlanda", förklarar Sundström.
Som exempel på hur litet det skiljer mellan att flyga jet och att flyga en snabb turboprop nämner han linjen Arlanda-Archangelsk. Den tar drygt två timmar att köra med MD80:an som SAS först använde. Jetkärran var emellertid alldeles för stor i förhållande till passagerarunderlaget, så man provade med Saab 2000 istället. Flygtiden ökade med tio minuter. Men eftersom turbopropen vänder på 25 minuter, mot en timme för MD:n, kunde tidtabellen hållas.