Skygg Uggla siktad i Vidsel

Tryckluftsdriven katapult, fallskärmar och uppblåsbara kuddar gör Arméns obemannade spaningsplan Ugglan oberoende av flygfält. Det betyder att där en tung lastbil med lång trailer tar sig fram, kan efter litet förberedelser svartvita TV- eller IR-bilder över ett område med upp till tio mils radie länkas till stridsledningen.

Lokalreportrarna Tony Berglund och Urban Edin var på plats när denna ljusskygga farkost trädde fram i offentligheten för första gången.

"I krig behöver man inte längre offra människoliv för spaning från luften", mässar projektledaren Lars Ulvesand, FMV. Han har bjudit till provflygning i bitande kyla och två decimeters nysnö. Platsen är Sarkas, en avlägsen mätstation på Robotförsöksplats Norrland. Det är tisdag den 19 oktober 1999.

Det deltaformade flygplanet är 3,5 m mellan vingspetsarna och 4,2 meter långt. Det väger 320 kg och drivs av en 65 hk Rotax tvåtaktsmotor. Det gör en fart av 170 km/t, tar 70 kg nyttolast och har en aktionstid på 2,5 timmar.

Ombord finns tre kamerasystem: Ett IR som ser i mörker, därav namnet Ugglan. Ett högupplösande TV med zoom för detaljbilder i svartvitt. Ett färg-TV som ger bilden till pilotens styrpulpet. Vidare finns ett navigationssystem med digital karta i databasen, för bland annat registrering av flygplanets position i varje ögonblick, så att man vet exakt var bilderna som skickas hem är tagna.

Bakgrunden till försvarets intresse för obemannade flygfarkoster daterar sig drygt trettio år tillbaka i tiden, berättar Ulvesand. Det var då amerikanarna började flyga obemannat mera systematiskt i Vietnamkriget, för att minska de egna förlusterna. Israelerna fulländade sedan taktiken i sexdagarskriget.

I Sverige har (under betydande hemlighetsmakeri, särskilt vad gäller kostnaderna) experimenterats med militära UAV (unmanned aerial vehicles) sedan 70-talet. siktet var inställt på inhemsk tillverkning, men det tog sig till slut sådana avarter att man för två år sedan bestämde att det nog var bättre att köpa färdiga grejor. I Frankrike hittades ett lagom stort system som redan vunnit exportbeställningar från bland annat Holland. Detta blev i försvenskad form Ugglan.

Första (försenade) leveransen kom i våras. Nio maskiner är beställda. Tre av dem ska täcka behovet av obemannad flygspaning i Sveriges nordligaste militärområde.

Styckpriset för själva flygfarkosterna ligger enligt Ulvesand på fem miljoner kronor. Till detta kommer startramper, mark- och länkstationer, transport- och underhållsfordon, med mera. Totalt handlar det om en affär på mellan 100 och 200 miljoner kronor. Med en kostnad per flyguppdrag beräknad till cirka 10.000 kronor anses Ugglan billig. Civil användning, exempelvis för spaning efter skogsbränder och vilsegångna, nämns på fullt allvar.

Men det lär dröja innan detta kommer skattebetalarna tillgodo. Ännu så länge anses nämligen flygning med obemannade farkoster av denna storlek så riskabel, inte minst för andra brukare av luftrummet, att myndigheterna endast tillåter det inom helt avlysta områden på betryggande avstånd från bebyggelse.

Frågan om det alls är gångbart att i fredstid flyga UAV i tätbefolkade länder kanske besvarades av holländska militärens stora intresse för svenska Ugglans uppvisning för pressen. Dom verkade svältfödda på dylika evenemang, trots att de ligger långt före i upphandlingsprocessen. Desto mer ser holländarna fram emot att få sätta in Ugglan i sitt fredsbevarande arbete i Bosnien.

Tony Berglund och Urban Edin jobbar på Piteåtidningens lokalredaktion i Älvsbyn. Deras bevakning av Ugglans provflygning på RFN spreds välvilligt till andra media genom Norrbottens Presstjänst.