 |
TillbakaUAV-våren 2002:
Örnen & Nisse
| Under några veckor
i vår kommer de stora grabbarna att begapa Örnens flykt över skogarna
längst i norr. Medan
Nisse hemma i Mälardalen testar mer näraliggande UAV-uppdrag inom
sitt tvärvetenskapliga nätverk. 10 miljoner kronor har anslagits av Försvaret för nästa steg i Sveriges militära UAV-tillvänjning. Pengarna går denna gång inte till köp av grejor. Istället ska man med början 28 maj hyra in ett fjärrstyrt spaningsflygplan av typ Eagle, för prov i svensk miljö. Eagle tillverkas av Europas förenade försvarsindustrier EADS. Som lånat ritningar och erfarenheter från Israel, där Örnen kläcktes som en Häger (Heron) för ett par år sedan. Örnen-projektet benämns i svensk militärpress som UAV-demonstrator 02. Önskade egenskaper hos flygplattformen som demonstrationen bygger på förkortas MALE på gällande fikonspråk. Det står för Medium Altitude Long Endurance och skall uttydas som att flygplanet kan operera på 30.000 fots höjd i upp till två dygn i sträck. Heron har knappt 17 meters spännvidd. Max startvikt är 1.100 kg varav 250 kg ska kunna utgöras av nyttolast. För framdrivningen står två 100-hästars turbomatade fyrcylindriga fyrtaktsmotorer, hämtade från motorseglar- och ultralättvärlden. De väger 55-60 kg styck. Återstår drygt 700 kg för skrovet. Och bränslet, som förbrukas i en takt av 8-25 liter per timme och motor. Eagle sägs komma med en motor på 300 hk (bränsleförbrukning i intervallet 20-80 liter per timme om det är den vanliga nioliters sexan som allmänflyget använder), högre startvikt samt topphöjd 20.000 meter. Den ska i Sverige lastas med upp till 200 kg nyttolast och flygas i fem till tio timmar långa pass över en terränglåda med 35 mils utsträckning. Start och landning sker på militära flygfält. I proven ingår att för första gången officiellt flyga obemannat i svenskt civilt luftrum. Närmare bestämt i en korridor mellan de militära restriktionsområdena ESRANGE vid Kiruna och RFN vid Vidsel. Nyttolasten i UAV-demonstrator 02 ska utgöras av radar och IR-kamera, alternativt instrument för atmosfärsforskning. Den militära uppgiften för en svensk UAV av denna kaliber är att samla realtidsinformation för underrättelser till ett försvarsgrensgemensamt nytt stridsledningssystem enligt konceptet Dominant Battlespace Awareness. Förarlöst spaningsflyg är ingen förutsättning för denna stridsledningsmodell, som skall vara i drift i Sverige 2010. Men förstärkt med UAV ökar systemets stryktålighet och uthållighet, säger de som säger sig veta. Örnens närmaste föregångare inom svenskt militärt UAV-flyg heter Ugglan. Denna ljusskygga fågel har kanske mest övertygande demonstrerat nackdelarna med att välja en plattform med klena prestanda. Demonstrator 02 har därför som en av sina viktigaste uppgifter att nyansera bilden av att UAV är skräp som knappt flyger. Uppgiften blir inte lättare av flygfältsberoendet, som medför start och landning i sidvind. Medan Örnen demonstrerar att den klarar detta i ödebygden, kan cheferna som tittar på vara trygga i förvissningen att Nisse håller UAV-ställningarna på hemmafronten. Nils Hollman arbetar med plattformar i ett mer transportabelt format. Flygplan som går att stuva in en vanlig skåpbil och som nöjer sig med en hundrameters gatstump i ett villakvarter som start- och landningsplats, om det kniper. Och som därför lätt blir sedda över axeln som föga mer än garagebyggen av modellflygare med hybris. Maskinen han testar just nu är högst konventionell. Ättling i rakt nedstigande led till ett skjutmål, som han opererat för Kustartilleriet. Med styr- och spaningssystem som klarar högt ställda krav på funktion och tillförlitlighet, trots att de kan köpas för en rimlig peng på öppna marknaden, stannar startvikten på hanterbara 20 kilo. Inklusive autopilot med kopplad GPS-navigator för programmerbar autonom flygning. Två videokameror, en för information till piloten och en för spaning. IR-kamera, bild- och radiolänk samt bränsle och elförsörjning för fem timmars uppdrag. Det första som Nisse brukar få demonstrera är de rörliga bilderna som kommer ned till systemets knutpunkt, en bärbar dator. Att bilderna tas i samma ögonblick av ett spaningsplan som knappt hörs eller syns, trots att det inte flyger särskilt högt, gör intryck. Riktigt intressant blir det när någon av alla möjliga roller för en sån här UAV renodlas. Exempelvis den som radiolänk. Experter på denna teknik, och dess många användningsområden, ingår i nätverket runt Hollman. Att till exempel ha ett sånt här flygplan i luften över skogen där en person gått vilse, skulle vara varje räddningsledares dröm. Vinsten, när spaningen kan dirigeras efter bild och ljud som länkas i real tid mellan skallgångskedja och basläger, kommer att mätas i tid, pengar och liv. Även när sökområdet ligger i Västeråstrakten och UAV:n startar och landar i en Stockholmsförort. Ser Försvaret någon militär användning av denna i stort sett färdigutvecklade kapacitet är de välkomna att höra av sig. Själv räknar Hollman med att det blir civila myndigheter som slår till först. |
 |
 |
 |
Mach 2003 - 2004
Sidan skapad 1
Juni 2003